Jag tror på verkligheten före idévärlden..sorry Platon!

Bra inlägg Alex, som jag inte har ett självklart svar på. Det jag kan känna är att mina 5 år på musikhögskolan var en skyddad verkstad och när jag tänker tillbaka vet jag inte vad jag lärt mig egentligen. Metodik var ju inget inneord utan det var ju forskningsinriktad pedagogik som gällde, och mycket fina ord och "flum flum" (ursäkta mig). Men alla fina teorier man läser om kanske är bra i grunden men de räcker inte när man kommer ut som musiklärare och faktiskt ska lära ut musik, eller vilket ämne man nu har. Det handlar om att ha verktyg som man faktiskt kan ta fram när man står inför klassen. Då kan man inte läsa något fint som Dewey sagt och räkna med att man har klassen i sin hand. Visst det är viktigt att lyssna på eleverna men när jag står där inför klassen kvarstår faktumet att det i första hand är jag som lärare som ska ha kunskaper att dela med mig av. Man vill inte stå där stum inför klassen. Ju mer kunskaper man har med sig, ju tryggare känner man sig också i sin roll. Självklart handlar det om ett möte, men eleverna kommer också till skolan för att de faktiskt vill lära sig något. Även fast jag är för en pedagogik där man tar vara på elevens erfarenheter, så tror jag inte man får laka ur ämneskunskapen hos lärarna. Visst en del har jag lärt mig på musikskolan, men mycket har jag tagit reda på själv. Universiteten ska nog fundera över vilka slags lärare de vill utbilda. Snälla flum flum lärare eller lärare som faktiskt har något att komma med. Detta stärker självförtroendet hos lärarna, gör att de kan ta för sig mer och ta mer plats, och det leder i sin tur till att eleverna blir motiverade, för en lärare som är engagerad i sitt ämne vill man lyssna på . Det fick jag höra senast idag av en elev på ett mentorssamtal.

Så mer kunskap och mindre fina teorier och flum flum snack!

Då kommer ju visserligen följdfrågan: Vad är kunskap? som också är mångfacetterad, men där kanske du kan ta vid Alex!

Kram på er alla!