tisdag 28 december 2010

Curlandets baksidor!

Jag vill skriva några ord om ett viktigt men svårt ämne, nämligen barnuppfostran. Hur mycket ska barnen/eleverna få bestämma och vara delaktiga och hur mycket ska vi vuxna bestämma?
Alla vill vi bli omtyckta men jag tror att detta inte är något vi vuxna får sträva efter i vår undervisning/uppfostran. Barn behöver vuxna som är tydliga, visar var de står och sätter gränser. Vuxna vet mer om livet, har fler erfarenheter och kan mycket mer än vad barn kan. Vi vet vad som är bra för barnen att kunna, både när det gäller kunskap om livet och i enskilda ämnen. Jag märker när jag skriver detta att detta är lite skamfyllt att prata om, curlandet och förståelsen för barnens bästa har gått till överdrift.

Detta är ord som inte brukar komma ur min mun. Min grundidé är att jag vill bemöta mina elever, lyssna på vad eleverna tycker och låta dem vara delaktiga. Sanningen är tyvärr att barnen inte många gånger är vuxna nog att ta det ansvaret. Jag märker allt för ofta i min egen undervisning att jag försöker anpassa mig/vända mig ut och in för att eleverna ska bli nöjda. Jag ger dem ofta för stort utrymme att vara med och bestämma hur undervisningen ska bli, och detta blir ofta inte bra eftersom de inte har den helhetsomfattande bilden av situationen som jag har. De vet ju inte om något annat än sina egna erfarenheter och mitt uppdrag som vuxen är att hjälpa dem att vidga den begrepssvärlden, öka deras förståelse. Om man bara ger efter och låter dem bestämma lär de sig inget nytt.

Samtidigt är ju bemötandet viktigt och vi får inte kränka barn och vi ska lyssna på dem o.s.v. Ibland blir jag galen när jag inte får denna ekvationen att gå ihop. Man sätter krokben för sig själv och stänger in sig i ett hörn.

Denna generation med curlingbarn har gått överstyr. Vi vuxna måste våga säga vad vi tycker, stå på oss, stå för våra värderingar och lita på att vi vet vad som barnen mår bra av... och jag är övertygad om att detta inte är att alltid få sin vilja igenom, spela dator hela nätterna, äta godis och dricka läsk istället för att äta mat, få allt de pekar på, nyaste datorn, telefonen för att kompisarna har det....

De behöver få lära sig att stå emot grupptryck, lära sig fina värderingar som att bry sig om andra, sig själva och sin omvärld... annars kommer ha-begäret och egoismen växa sig så stark att det kan sluta hur som helst!

/Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar