"Kunskap är det du har i skorna"

Kunskap. Vad är kunskap? Kunskap är brett och vitt område. Men jag tillåter detta inlägg bli poetiskt och existensiellt subjektivt.

På teckenspråk tecknas kunskap likadant som vetande: du för en flat hand mot pannan upprepade gånger. Det skulle jag kunna tänka mig att de flesta förknippar med Kunskap... Det sitter i huvudet. Jag viker av från den uppfattningen - jag tycker vi ofta ger hjärnan mer credit än vad den är värd egentligen. Om vi tittar på hur barn ritar kan vi konstatera att de första avbildningarna av människor är så kallde "huvudfotingar". Barn avbildar inte det dom ser utan det som dom uppfattar som viktigt. Alla huvudfotingar visar på ett rätt komiskt sätt hur vi alla värderar i vårt samhälle. Ett huvud med ben på, i bästa fall händer. Allt däremellan är borta, vi har inte ens något hjärta. Benen har bara en funktion, att förflytta hjärnan från A till B.

Kunskap för mig är att vara hemmastadd på ett erfarenhetsområde. Det är något som jag processat genom studier eller erfarenheter och som sitter i ryggmärgen. Det är inte en bok som du ögnat igenom utan det är de minnesanteckningar du har i marginalerna i en nött bok du ofta går tillbaka till, som du minns. Men kunskap kan enligt mig också vara enfarenhet du har gjort med kroppen, till exempel ett rörelserelaterat minne som ett danssteg till exempel. Ju fler sinnen som aktiveras vid ett tillfälle - det har bland annat Howard Gardner påstått med sina olika intelligenser.

Det finns en kunskap som ofta benämns som Tyst kunskap. Min uppfattning om Tyst kunskap är att det är ett flumstämplat begrepp som misshandlats till att bli något du kan skylla på när du inte kan formulera vad du vet. Jag tror dock att Tyst kunskap är sådana erfarenheter som leder till en känsla av hur något fungerar - men som du nödvändigtvis inte sätter ord på. Det kan låta snartlikt men betoningen ligger på att du har en känsla av kunskap - du vet fortfarande inte - men du får en intuativ känsla av att det står till på något speciellt vis. Du KAN formulera det, men väljer att inte göra det. För mig är kunskap något du kan formulera för en annan person, du äger inte kunskap om du inte kan formulera den. Kunskap gör att du kan argumentera för eller emot och kan ha en åsikt.

Kunskap är det du har i skorna sa ett barn till mig för ett tag sen. Jag tycker det kan vara en fin metafor för min kunskapssyn. För mig är det ofta svårt att hitta skor som passar gott. Men när det väl passar så går jag i dom jämt. Det handlar att hitta sina par skor på området som du vandrar på. De skorna som inte ger dig skoskav eller glappar. Du måste känna dig bekväm i dina skor innan du går på långvandring och det tar ett tag att gå in i skor. Samma tycker jag kan gälla för kunskap.

Eller vad säger du Maria?

Jag tror på verkligheten före idévärlden..sorry Platon!

Bra inlägg Alex, som jag inte har ett självklart svar på. Det jag kan känna är att mina 5 år på musikhögskolan var en skyddad verkstad och när jag tänker tillbaka vet jag inte vad jag lärt mig egentligen. Metodik var ju inget inneord utan det var ju forskningsinriktad pedagogik som gällde, och mycket fina ord och "flum flum" (ursäkta mig). Men alla fina teorier man läser om kanske är bra i grunden men de räcker inte när man kommer ut som musiklärare och faktiskt ska lära ut musik, eller vilket ämne man nu har. Det handlar om att ha verktyg som man faktiskt kan ta fram när man står inför klassen. Då kan man inte läsa något fint som Dewey sagt och räkna med att man har klassen i sin hand. Visst det är viktigt att lyssna på eleverna men när jag står där inför klassen kvarstår faktumet att det i första hand är jag som lärare som ska ha kunskaper att dela med mig av. Man vill inte stå där stum inför klassen. Ju mer kunskaper man har med sig, ju tryggare känner man sig också i sin roll. Självklart handlar det om ett möte, men eleverna kommer också till skolan för att de faktiskt vill lära sig något. Även fast jag är för en pedagogik där man tar vara på elevens erfarenheter, så tror jag inte man får laka ur ämneskunskapen hos lärarna. Visst en del har jag lärt mig på musikskolan, men mycket har jag tagit reda på själv. Universiteten ska nog fundera över vilka slags lärare de vill utbilda. Snälla flum flum lärare eller lärare som faktiskt har något att komma med. Detta stärker självförtroendet hos lärarna, gör att de kan ta för sig mer och ta mer plats, och det leder i sin tur till att eleverna blir motiverade, för en lärare som är engagerad i sitt ämne vill man lyssna på . Det fick jag höra senast idag av en elev på ett mentorssamtal.

Så mer kunskap och mindre fina teorier och flum flum snack!

Då kommer ju visserligen följdfrågan: Vad är kunskap? som också är mångfacetterad, men där kanske du kan ta vid Alex!

Kram på er alla!